HL Gregorios av Palamas
Hl
Gregorios av Palamas (1296-1359) var son till en högt uppsatt ämbetsman
i Konstantinopel. Han var en mycket begåvad ung man och skulle ha haft en
lysande karriär framför sig i det kejserliga hovet, men han lämnade världen
som 20-åring och begav sig tillsammans med två av sina bröder till det
heliga berget Athos i norra Grekland. Där blev de lärjungar till en
hesychast (=den inre tystnadens mästare). Också hans två systrar och
hans mor, som hade blivit änka, bosatte sig i kloster.
Gregorios’ insats i den långa och sega striden med munken
Barlaam har varit av så avgörande betydelse för den Ortodoxa Kyrkan att
den andra söndagen i Stora Fastan firas till minne av honom. Denna söndag
kallas också för ortodoxins andra seger. Förra söndagen firade vi
ikonförsvararnas seger över ikonoklasterna (=Ikonförstörarna).
Striden stod mellan
noetisk och dianoietisk teologi. Som i striden med Arieos var skillnaden
bara ett jota. Gregorios’ motståndare, den italienske munken Barlaam,
hade påverkats av dianoietisk teologi och han avvisade därför den
ortodoxa uppfattningen om nådens ljus som upplyser den inre människan
och som också kan visa sig som Guds oskapade ljus såsom på Tabor, där
Guds rike visade sig för Petrus, Johannes och Jakob, just som ett oskapat
ljus. Barlaam förnekade att det var möjligt för en kristen att i bön
och fasta skåda detta ljus, ja, bära det inom sig så att det rent av
uppfattas av andra människor. Barlaam förnekade att människan kan få
noetisk kunskap om Gud genom de andliga skådandet.
Barlaam försökte
sprida Abelards läror om att endast det som kan bevisas på förnuftets
grunder är sant. Han försökte också få den ortodoxa kyrkan i Thomas
av Aquinos villfarelser om att Gud bara är ett väsen och att det inte
finns någon skillnad mellan Hans väsen och Hans energier. Han hävdade
att ljuset på Tabor var skapat, materiellt, färgad luft.
Gregorios och hans vänner
på Athos bevisade både genom lära och liv att man med världsliga
filosofiska spekulationer inte kunde finna Gud, utan genom att rena sin själ
i tystnad, bön och fasta. Det är möjligt att få del av det himmelska
ljuset, inte Hans väsens ljus, som är ouppnåeligt, utan av det
verksamma, oskapade ljus som omger Hans väsens ljus. Guds etiska och nådefulla
energier beskriver Jesaja som ”HERRENS
Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, HERRENS
kunskaps och fruktans Ande.” (Jes. 11:2). Denna Spiritus Septiformis
lyser också framför Guds tron i Uppenbarelseboken. Den sjuarmade
ljusstaken är en symbol för Guds andar, Hans verksamma och oskapade
energier.
Gregorios slog med kraft tillbaka den barlaamska
villfarelsen och därför firas denna söndag till minne av honom.
Gregorios finns
också representerad i Filokalia, den ortodoxa kyrkans textsamling från
fornkyrkans tid till medeltiden.
Paralyserad av synd
I dagens evangelietext får vi en konkret undervisning om att nåden är
en kraft från Gud. Vi möter en av synden paralyserad man.
Jesus kom till sin
egen stad, Kapernaum, där han hade en fast punkt och varifrån han
verkade.
Ryktet om att
han kommit hem spreds snabbt i den lilla staden och man bar fram en som
var förlamad, paralyserad, en som totalt hamnat fel i livet. Därför börjar
Jesus med att bota mannens själ och ande: Dina synder är dig förlåtna.
Hamartia är
det grekiska ordet för synd och betyder: att missa målet, hamna helt
fel. Mannens själ och ande är så sjuka att kroppen slutat fungera.
Jesus börjar med att förlåta denna synd.
Även där fanns
”barlaamiter” som genast ifrågasatte nådens konkreta verk.
Jesus såg mannens
inre. De religiösa experterna såg ingenting annat än ett kyrkligt
religiöst fel bli begånget. ”Han hädar!” Vem är han? Som förlåter
synder. Det är ju bara Gud som kan göra det. Och Gud brukar göra som vi
vill.
Jesus såg igenom dem.
Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättare: att säga
att synderna är förlåtna eller att säga ta din säng och gå?
För tungan är det
lika lätt att säga båda fraserna. Och religionen kan verkligen bli
mycket fraseologisk, den kan utgöra ett Guds liktåg.
Människor blir inte
botade, utan far illa och blir sjuka.
Evangeliet om Guds
rike är inte ord utan kraft, säger Hl aposteln Paulus. I dagens
evangelietext möter vi de orden i verkligheten. Det finns en kraft i
evangeliet om riket. De lama kan gå. De blir friska till sin själ och
sin kropp. Evangeliet talar till hela människan, till alla sinnen och
till alla jordens folk.
Guds oskapade energier
förvandlar människor dagligen över hela världen.
Folket i Kapernaum
prisade Gud för att denne gett människorna en sådan makt. Den makten är
kvar på jorden.
Syndaförlåtelsen ger
paralyserade själar nytt liv och ny kraft. Den är en läkande kraft i
alla tider. Så också för oss i dag. Därför ber vi genom våra gudstjänster:
Herre förbarma dig!
Under Stora Fastan ser
vi mycket i vårt inre som inte är av Gud. Vi kan bli förlamade av vår
oförmåga att nå vårt mål: theosis, gudomliggörelsen. Vi kan känna
en brinnande längtan efter att få en stråle av Tabors oskapade ljus,
men vi ser bara glipor av mörker.
Vi behöver därför
dagligen höra: dina synder är dig förlåtna.
F. Benedikt
|