|
2 söndagen i
Stora och Heliga Fastan tillägnas Hl Gregorios av Palamas. För mig
personligen har denna dag en speciell betydelse då Gregorios av Palamas
blev den viktigaste vägvisaren för mig i ortodoxin, ett ord som mer har
betydelse av rätt lovsång än rätt lära. I lovsången finns den kristna
tron, inte i skolastiska dogmer. Jag råkade som ung läsa hans teologi och
blev mycket fascinerad, för att inte säga gripen.
Hl
Gregorios av Palamas (1296-1359) var son till en högt uppsatt ämbetsman i
Konstantinopel. Han var en mycket begåvad ung man och skulle ha haft en
lysande karriär framför sig i det kejserliga hovet, men han lämnade
världen som 20-åring och begav sig tillsammans med två av sina bröder till
det heliga berget Athos i norra Grekland. Där blev de lärjungar till en
hesychast (=den inre tystnadens mästare). Också hans två systrar och hans
mor, som hade blivit änka, bosatte sig i kloster.
Gregorios’ insats i den långa och sega striden med munken Barlaam har
varit av så avgörande betydelse för den Ortodoxa Kyrkan att den andra
söndagen i Stora Fastan firas till minne av honom. Denna söndag kallas
också för ortodoxins andra seger. Förra söndagen firade vi
ikonförsvararnas seger över ikonoklasterna (=Ikonförstörarna).
Striden
stod mellan noetisk (nous=det andliga sinnet, intuitionen, och dianoietisk
(sitter i skallen) teologi. Som i striden med Arieos var skillnaden bara
ett jota, noetisk/noietisk. Gregorios’ motståndare, den italienske munken
Barlaam, hade påverkats av dianoietisk teologi och han avvisade därför den
ortodoxa uppfattningen om nådens ljus som upplyser den inre människan och
som också kan visa sig som Guds oskapade ljus såsom på Tabor, där Guds
rike visade sig för Petrus, Johannes och Jakob, just som ett oskapat ljus.
Barlaam förnekade att det var möjligt för en kristen att i bön och fasta
skåda detta ljus, ja, bära det inom sig så att det rent av uppfattas av
andra människor. Barlaam förnekade att människan kan få noetisk kunskap om
Gud genom det andliga skådandet, theorein/thaumazein/.
Gregorios
och hans vänner på Athos bevisade både genom lära och liv att man med
världsliga filosofiska spekulationer inte kunde finna Gud, utan genom att
rena sin själ i tystnad, bön och fasta. Det är möjligt att få del av det
himmelska ljuset, inte Hans väsens ljus, som är ouppnåeligt, utan av det
verksamma, oskapade ljus som omger Hans väsens ljus.
Gud verkar på mångahanda sätt. I Jesaja läser vi: ”HERRENS Ande vila,
vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och
fruktans Ande.” (Jes. 11:2). Denna Spiritus Septiformis lyser också
framför Guds tron i Uppenbarelseboken. Den sjuarmade ljusstaken är en
symbol för Guds andar, Hans verksamma och oskapade energier.
Gregorios ville i enlighet med det profetiska ordet inte säga till sin
broder och syster: kom skall jag lära er, utan kom vi skall tillsammans
bli lärda av Gud, kom låt oss tillsammans vandra i Guds ljus.
Vi är människor, skapade till Guds avbild och likhet, vi är Guds
tempel, där Gud bor, Guds rike är invärtes i er. Det är bara i människan
som noetos och aisthetos genomtränger varandra, i vårt liv
och i gudstjänsten och där vi tillsammans uttrycker vår tro på alla de
sätt som är vår Tradition, från minsta lilla rörelse, bugning , nick och
kyss ända fram till mötet vid Guds rikes bord, i den heliga måltiden.
Gregorios finns också representerad i Filokalia, den ortodoxa kyrkans
textsamling från fornkyrkans tid till medeltiden.
Paralyserad
av synd
I dagens
evangelietext får vi en konkret undervisning om att nåden är en kraft från
Gud, inte bara en juridisk akt. Vi möter en av synden paralyserad man.
Jesus kom till sin egen stad,
Kapernaum, där han hade en fast punkt och varifrån han verkade.
Ryktet om
att han kommit hem spreds snabbt i den lilla staden och man bar fram en
som var förlamad, paralyserad, en som totalt hamnat fel i livet. Därför
börjar Jesus med att bota mannens själ och ande: Dina synder är dig
förlåtna.
Hamartia är det grekiska ordet för synd och betyder: att missa målet,
hamna helt fel. Mannens själ och ande är så sjuka att kroppen slutat
fungera. Jesus börjar med att förlåta denna synd.
Även där
fanns ”barlaamiter” som genast ifrågasatte nådens konkreta verk.
Jesus såg
mannens inre. De religiösa experterna såg ingenting annat än ett kyrkligt
religiöst fel bli begånget. ”Han hädar!” Vem är han? Som förlåter synder.
Det är ju bara Gud som kan göra det. Och Gud brukar göra som vi vill.
Jesus såg
igenom dem. Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättare:
att säga att synderna är förlåtna eller att säga ta din säng och gå?
För
tungan är det lika lätt att säga båda fraserna. Och religionen kan
verkligen bli mycket fraseologisk, den kan utgöra ett Guds liktåg.
Människor
blir inte botade, utan far illa och blir sjuka.
Evangeliet om Guds rike är inte ord utan kraft, säger Hl aposteln Paulus.
I dagens evangelietext möter vi de orden i verkligheten. Det finns en
kraft i evangeliet om riket. De lama kan gå. De blir friska till sin själ
och sin kropp. Evangeliet talar till hela människan, till alla sinnen och
till alla jordens folk.
Guds
oskapade energier förvandlar människor dagligen över hela världen.
Folket i
Kapernaum prisade Gud för att denne gett människorna en sådan makt. Den
makten är kvar på jorden.
Syndaförlåtelsen ger paralyserade själar nytt liv och ny kraft. Den är en
läkande kraft i alla tider. Så också för oss i dag. Därför ber vi genom
våra gudstjänster: Herre förbarma dig!
Vi har
sedan Sackeussöndagen vandrat i Fastans rum och upptäckt vad det går ut
på. Under Stora Fastan ser vi mycket i vårt inre som inte är av Gud. Vi
kan bli förlamade av vår oförmåga att nå vårt mål: théosis,
gudomliggörelsen. Vi kan känna en brinnande längtan efter att få en stråle
av Tabors oskapade ljus, men vi ser bara glipor av mörker.
Men
också den oväntade glädjen, den noetiska lyckan, ljuset och försmaken av
Herrens härlighet.
F. Benedikt |