.ortodox tro

Koncilierna

Kyrkan är, enligt ortodox tro, skapad i begynnelsen som en av Guds främsta skapelser. Hon fanns före det gamla testamentet och före Kristi tid som en gemenskap av de rättfärdiga i alla tider. Adam och Eva var levande lemmar i Kyrkan som dagligen firade nattvard genom att frambära lov och tack för det som Gud gett dem att äta. Måltiden är Paradiskyrkans altare.

På den första pingstdagen fick Kyrkan gestalt i tiden som Kristi kropp. Kyrkan har en mänsklig och en gudomlig sida och natur. Som en organism (obs! Ej organisation!) i tiden är hon underställd dess villkor. Hon är i världen men icke av världen.

Kristi rike är icke av denna världen. Den kan inte identifieras med något politiskt parti, inte med någon jordisk ideologi.

Om vi uppstått med Kristus då finns vårt hjärta hos Honom. "Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden." (Kolosserbrevet 3:2).

Kyrkan har mött många frestelser genom tiderna. Kursen har ständigt behövt korrigering. Hon är född till jorden på den första pingstdagen. Hon var ett barn, hon var ung, hon var stark, hon gick fel som tonåringar gör. Men hon växte i ålder och visdom.

Hon blev fostrad av Anden vid de stora kyrkomötena och koncilierna, vars betydelse inte kan överskattas. Den ortodoxa kyrkan är konciliernas kyrka. Därför är hon Kyrkan. Den finske ärkebiskopen Paavali, salig i åminnelse, skriver i sin bok Vår tro att den ortodoxa kyrkan inte debatterar vad kyrkan är. Hon är kyrkan.

Det första kyrkomötet hölls redan under apostlarnas tid. (Apg. 15) Varför? Jo, därför att det fanns svårigheter, det fanns stora problem. Vad skulle Kyrkan göra med hedningarna? Skulle de omskäras? Vilka maträtter var passande? Petrus talade först, därefter Paulus och Barnabas. Jakob citerade Simon. Sedan fattade man ett beslut i frågan. Man sände besluten ut i församlingarna. Detta gällde.

Apostlaämbetet bars vidare av biskoparna. Vid det första kyrkomötet var apostlarna eniga. Men inte förrän alla talat. Visserligen talade Petrus först, men han beslutade inte ensam.

Efter apostlarnas tid har Kyrkan hållit sju ekumeniska koncilier eller kyrkomöten. Det första hölls 325 i Nicea och det sista i Nicea 787. Efter kyrkans splittring 1054 har inget ekumeniskt kyrkomöte kunnat hållas eftersom alla biskopar inte kunnat mötas för beslut som gäller hela Kyrkan. Enligt ortodox tro, betyder inte detta att kyrkan skulle vara delad. Kyrkan kan inte delas. Hon har all fullhet. Hon är fullhetens kyrka. Organismen Kyrkan är odelad, medan organisationen är splittrad.

De sju ekumeniska konciliernas beslut i dogmatiska frågor och kanoniska regler är den helige Andes verk. Apostlarna meddelade: "Den helige Ande och vi har beslutat!" Koncilierna bygger på samma frimodiga bekännelse.

Utöver de sju ekumeniska koncilierna finns många lokala mötesbeslut som under tidens gång accepterats av Kyrkan. Tiden tand har prövat dem och befunnit dem vara hållbara och gångbara för hela Kyrkan.

De sju ekumeniska koncilierna är följande:

1. Nicea I år 325
Nicenska trosbekännelsens första del:
att Jesus är av samma väsen som Fadern,
att Han är Gud, född och icke skapad.

2. Konstantinopel I år 381

Nicenska trosbekännelsens andra del:
Att den helige Ande är den tredje gudomspersonen som utgår av Fadern

3. Efesos år 431

Kristus är det inkarnerade (=kommit som människa) Ordet. Maria är Theotokos,
Gudaföderska.

4. Chalcedon år 451

Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa i en person.

5. Konstantinopel II år 553

Befäste läran om treenigheten och läran om Kristus som Gud och människa.

6. Konstantinopel III år 680

Befäste läran om Kristi sanna mänskliga natur med avseende på hans mänskliga
vilja och handling.

7. Nicea II år 787

Erkände ikonen som ett genuint uttryck för den kristna tron. Ikonen skall
ej tillbedjas utan vördas.

Tillbaka till Ortodox tro